Arbetsredskap, arbetsmaterial och bibliotekstjänster skall stå till elevens förfogande så att studierna kan ske både aktivt och självständigt. Utrustningen i lärmiljön skall stödja eleven i hans eller hennes utveckling till medlem av det moderna informationssamhället och ge elever möjligheter att använda datorer och annan medieteknik och i mån av möjlighet.

Ovanstående är hämtat ur Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004.

En typisk uppläggning i skolan är att det finns en datasal eller två, med 20 – 40 maskiner för ett elevantal på 200 – 300 elever. Det betyder i praktiken ca 1 datamaskin per 10 elever, ifall datasalarna skulle utnyttjas till sitt fulla potential. Omvänt betyder det, att en elev kan använda en datamaskin var 10nde lektion. I praktiken blir det kanske inte så ofta (eller sällan) ändå. Läroplanen talar om att ”använda datorer… …i mån av möjlighet”. Finns det något sätt att utöka dessa möjligheter?

Det måste väl genast sägas, att användande av datamaskiner inte i sig är något självändamål, liksom inget pedagogiskt verktyg kan anses vara det. Men efter denna reservation är det intressant att märka, att det finns lösningar som avsevärt ökar tillgången av elevdatorer. Och gör det på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Det handlar om en i princip mycket enkel omstrukturering av tekniken och upprätthållandet: Fullvärdiga PC -datorer med lokalt installerade program och operativsystem ersätts med terminaler som tillsammans med centrala servrar utgör ett nätverk. Programmen och operativsystemet körs helt eller delvis på servern och de maskiner som finns vid monitorn och tangentbordet är s.k tunna klienter som inte behöver underhåll. Programmen som körs är Linux -baserade med öppen källkod och gratis. Så mycket om tekniken.

En annan, för den pedagogiska helheten viktig aspekt är hur datorerna förs in i klassen rent inredningsmässigt. Datasalar med maskiner på rad med projektorn / smartboarden längst fram i klassen är inte optimalt. Helt enkelt för att läraren inte har insyn i vad som försiggår vid maskinerna. Jag har själv bevittnad lärare sitta på IT-skolningstillfällen försjunkna i Facebook medan fortbildaren talar. Varför skulle eleverna vara desto mer disciplinerade? Ett bättre sätt att lägga upp det hela är genom att ha arbetsstationerna längs väggarna med läraren i mitten. Tunna klienter tar mindre plats än traditionella datorer vilket hjälper i detta hänseende. Om det blir mycket ledigt utrymme i mitten av klassen kan man lägga in runda bord här och där, dit eleverna kan söka sig då de behöver göra en sådan del av arbetet som inte kräver datorer.

Traditionell och nyare inredning med datorer i klass. Arbetsstationerna är något nedkrympta i den högra modellen, för att Linux -tunna klienter tar mindre utrymme. Den ljusblåa linjen är smartboard / tavla.

Denna modell finns att beskåda bl.a i Kasavuoren Koulu i Grankulla. Pga sitt samarbete med Opinsys har de kunnat göra IT -utrustning tillgänglig för eleverna på allvar. Samtidigt är det uppenbart att inredningsmodellen hjälper eleverna att hålla sig till skolarbetet.