Sedan jag börjat arbeta på Opinsys har jag ofta reagerat på följande: ett av våra vanligaste argument för vår LTSP -Linux baserade lösning är, att kommuner som köper tjänsten av oss sparar stora pengar (upp till 70%) i skolornas IT -budget. Det är naturligt, vi är ett privat företag som säljer en tjänst till kommuner och städer, vars skolor ofta har bristande resurser på just detta område. En kommunal beslutsfattare med ekonomiskt ansvar förväntas intressera sig för sådant som hjälper henne eller honom att spara pengar. Vad är väl bättre, än att kunna visa att man löst skolornas behov av fungerande IT på ett kostnadseffektivt sätt?

På grund av min bakgrund (pedagogik och filosofi) har andra aspekter visat sig som lika viktiga. Jag vill här lägga fram några reflektioner av mera allmän -art kring spridningen av Linux i skolor.

Regeln är, att där vi lägger om skolornas datorer till tunna klienter som körs från servern blir maskinerna snabba. De startar snabbt och laddar program snabbt utan störande uppdateringar. När en arbetsstation är snabb betyder det färre avbrott i elevens koncentration. Att hålla fokuset hos eleverna i en klass som arbetar vid datorer är tillräckligt utmanande i sig. En annan sak som är värdefull är elevernas personliga användarprofiler. Jag ser med stor iver fram emot frukterna av det utvecklingsarbete som görs hos oss just nu. Individuella användarprofiler och hemmappar har ingått hela tiden, men nu jobbar vår utveckling på att införa sociala verktyg som en organisk del av elevens och lärarens arbetsmiljö. Vi har redan kunder vars google-domän diskuterar med vårt användarregister. Vi vill öppna upp nätets potential för skolsamhället.

Pedagogik är mycket mer än överförande av information. I mötet mellan informationsteknologi och skolan blir detta lätt bortglömt. Pedagogikens centrala uppgift, att förbereda barn för egna insikter och att engagera dem kring sådant som är värdefullt, sköts bäst av en levande människa. Det är en sådan process som IT i skolan skall stöda. Att planera IT -användningen i skolan så att lärarens möjlighet att leda eleven till insikt om t.ex den egna förmågan att hitta svar, samarbeta med andra, dela med sig av sin kunskap är utmaningen. Linux -utvecklingen världen över är ett konkret exempel på ett sådant arbete. Mitt samhälls-filosofiska argument för Linux i skolan är: Den allmänna skolans syfte och principer står nära det öppna källkodsarbetet. Skolans kunskap är till för alla, liksom Linux är det.

I Finland använder ca 30.000 elever och lärare för tillfället den LTSP -Linux (med Ubuntu) lösning som Opinsys erbjuder som en tjänst. Varje gång en skola, kommun eller stad överväger en övergång till Linux handlar det inte endast om pengar och tekniska detaljer.

Kim Wikström

Vi står inför en vårtermin. Under våren siktar jag på att vi på Opinsys tillsammans med herrarna på Esbo stad och damerna och herrarna på Fujitsu skall kunna hitta en Skol-linux modell som håller måttet. Intresset för Linux i skolan ökar landet över, inte minst i Svenskfinland, men sanningen är att Esbo stad hör till dem som siktar högst.

Det är bra. Som skytte (med pilbåge och i stjärntecken) vet jag att om man siktar högt kan man landa i mitten.

Samtidigt gäller det att minnas att Linux är ett system som är i ständig utveckling och att vi ännu har mycket framför oss. Några utvecklingspunkter som ligger mig nära om hjärtat är

* lätthanterliga lösningar för bärbara datorer.
* Nyare version av OpenOffice (testas medan jag skriver detta) och skolningstillfällen i dess användning.
* Förbättrat stöd av vissa nätbaserade tjänster

På Opinsys görs utvecklingsarbetet för tillfället med bl.a en ersättare för ”Oiva” (användarregister, för dem av er som ännu inte fått sin oiva-skolning) och annat som förutsätts för att nästa version av Linux Ubuntu skall kunna tas i bruk. Ny version är viktig med tanke på t.ex bärbaras användning men också mycket annat. Ett icke-tekniskt utvecklingsarbete som görs är att vi också jobbar på att få samarbetet mellan alla parter som arbetar för skolans IT att löpa smidigare.

Efter övergången har feedbacken på det stora hela varit blandad, lutandes mot positiv. De största minusen verkar vara gamla program skrivna för windows som inte stöds av Linux och ovana vid OpenOffice -programmen. De flesta problem har gått att åtgärda, men en del väntar ännu på sin tur. De största plussen verkar vara snabbare datorer, egna användarprofiler och att barnen tagit väl emot Linux.

Jag vill i detta skede tacka er alla för ett gott engagemang. Speciellt stort tack går till Sampe i Sököviken, Toffa i Rödskog, Markus i Mårtensbro och Carina och Marcus på Vindängen för er positiva attityd och att ni varit snabba att ta kontakt vid behov.

Skolans syfte (eller en beskrivning av det) är att inviga barn i kunskap och kultur. I det perspektivet är skol-IT inte det mest centrala, men inte heller det minst centrala. Jag ser Linux som en kulturell grej: Den utvecklas av frivilliga världen över och är öppen för vem som helst. När Opinsys erbjuder LTSP-Linux som en tjänst till Esbo och andra kommuner i Finland får vi pengar i utbyte. En del av dessa pengar går till att betala lön åt våra utvecklare, vars alster kommer Linux-skolor världen över till del. En stor del av dessa skolor är dessutom i länder med mer begränsade resurser än Finlands. På detta sätt är era skolor medlemmar i ett globalt nätverk som vill utveckla förmånliga verktyg för elever världen över. Se där! Vårt mål är att ge bättre verktyg för lärandet, inte bara här och nu, utan på sikt och för många.

Slutligtvis en tanke om IT -stödd pedagogik. EN av mina nyårsönskningar är att lärare i Linux -skolor skulle bekanta sig med nya datorstödda metoder för samarbete. För detta behövs någon plattform, det kan vara Moodle, Fronter eller någon annan. Nätet är fullt av verktyg som är gratis. T.ex wikispaces.com för skrivandet av gemensamma elevarbeten. Hur är det med bloggar som undervisningsverktyg? Gratis och lättanvända de också. För dem som är intresserade av social media i skolan vill jag rekommendera Ning:en sometu.ning.com. Man behöver alltså inte vänta på en färdig plattform för att köra igång.

Med önskan om en god fortsättning och på återseende,

Kim Wikström

Arbetsredskap, arbetsmaterial och bibliotekstjänster skall stå till elevens förfogande så att studierna kan ske både aktivt och självständigt. Utrustningen i lärmiljön skall stödja eleven i hans eller hennes utveckling till medlem av det moderna informationssamhället och ge elever möjligheter att använda datorer och annan medieteknik och i mån av möjlighet.

Ovanstående är hämtat ur Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004.

En typisk uppläggning i skolan är att det finns en datasal eller två, med 20 – 40 maskiner för ett elevantal på 200 – 300 elever. Det betyder i praktiken ca 1 datamaskin per 10 elever, ifall datasalarna skulle utnyttjas till sitt fulla potential. Omvänt betyder det, att en elev kan använda en datamaskin var 10nde lektion. I praktiken blir det kanske inte så ofta (eller sällan) ändå. Läroplanen talar om att ”använda datorer… …i mån av möjlighet”. Finns det något sätt att utöka dessa möjligheter?

Det måste väl genast sägas, att användande av datamaskiner inte i sig är något självändamål, liksom inget pedagogiskt verktyg kan anses vara det. Men efter denna reservation är det intressant att märka, att det finns lösningar som avsevärt ökar tillgången av elevdatorer. Och gör det på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Det handlar om en i princip mycket enkel omstrukturering av tekniken och upprätthållandet: Fullvärdiga PC -datorer med lokalt installerade program och operativsystem ersätts med terminaler som tillsammans med centrala servrar utgör ett nätverk. Programmen och operativsystemet körs helt eller delvis på servern och de maskiner som finns vid monitorn och tangentbordet är s.k tunna klienter som inte behöver underhåll. Programmen som körs är Linux -baserade med öppen källkod och gratis. Så mycket om tekniken.

En annan, för den pedagogiska helheten viktig aspekt är hur datorerna förs in i klassen rent inredningsmässigt. Datasalar med maskiner på rad med projektorn / smartboarden längst fram i klassen är inte optimalt. Helt enkelt för att läraren inte har insyn i vad som försiggår vid maskinerna. Jag har själv bevittnad lärare sitta på IT-skolningstillfällen försjunkna i Facebook medan fortbildaren talar. Varför skulle eleverna vara desto mer disciplinerade? Ett bättre sätt att lägga upp det hela är genom att ha arbetsstationerna längs väggarna med läraren i mitten. Tunna klienter tar mindre plats än traditionella datorer vilket hjälper i detta hänseende. Om det blir mycket ledigt utrymme i mitten av klassen kan man lägga in runda bord här och där, dit eleverna kan söka sig då de behöver göra en sådan del av arbetet som inte kräver datorer.

Traditionell och nyare inredning med datorer i klass. Arbetsstationerna är något nedkrympta i den högra modellen, för att Linux -tunna klienter tar mindre utrymme. Den ljusblåa linjen är smartboard / tavla.

Denna modell finns att beskåda bl.a i Kasavuoren Koulu i Grankulla. Pga sitt samarbete med Opinsys har de kunnat göra IT -utrustning tillgänglig för eleverna på allvar. Samtidigt är det uppenbart att inredningsmodellen hjälper eleverna att hålla sig till skolarbetet.